Kattavel är en fråga som väcker starka känslor och för många handlar det om att bevara vackra eller sällsynta raser, för andra om djurens hälsa och välfärd. I Sverige finns regler och normer, men också kritik och diskussion om hur avel ska skötas för att minimera lidande. Vad säger forskningen och vad säger lagen?
Vad innebär “ansvarstagande avel”
- Att välja avelsdjur med god hälsa, såväl fysisk som mental, är grundläggande. Det innebär att undvika individer med ärftliga sjukdomar eller fysiska defekter som kan föras vidare.
- Hälsoprogram används inom vissa raskatter för att testa röntgen, DNA, hjärta etcetera, och undvika att avla vidare problem. SVERAK (Svenska kattklubben) är en organisation som förmedlar hälsoprogram som verktyg för detta.
- Den svenska djurskyddslagstiftningen och Jordbruksverket ställer krav på att avel inte ska orsaka lidande. Till exempel är det förbjudet att avla med katter som inte kan föröka sig naturligt, eller som har defekter eller sjukdomar som riskerar att överföras till kullar.
Regelverket i Sverige
- Enligt Jordbruksverket får inte katter användas i avel om de är sjuka, har defekter som kan påverka kattungarna negativt, eller om de uppvisar aggressivitet eller rädsla i vardagssituationer.
- Honkatter måste vara minst 10 månader gamla innan de paras.
- Seminverksamhet (hantering av sperma etcetera) kräver tillstånd, och veterinär som utför sådant måste ha speciell kompetens.
Debatt och aktuella problem
- Det finns kritik mot avelsprogram där genetisk variation riskerar att bli för liten om för många individer utesluts. Om avelsbasen blir för smal riskerar man att öka problem med inavel och genetiska defekter. SVERAK betonar vikten av att balansera hälsoprogram och samtidigt bevara variation.
- Det har funnits fall där personer dömts för olaglig avel, till exempel avel med raser där vissa egenskaper som orsakar lidande (genetiska mutationer) finns. Ett exempel är ett par i Malmö som dömdes för avel med perser och scottish fold – där det finns genetiska problem kopplade till rasstandarderna, exempelvis kroksvans och artros.
- Jordbruksverket har också dragit tillbaka godkännandet för ett avelsprogram för den svenska bondkatten (lantraskatten) efter kritik ur djurskyddsperspektiv. Kritik handlade bland annat om risken för okontrollerad förökning, övergivna katter och att reglerna inte tillräckligt skyddade katters välfärd.
Vad bör uppfödare och kattägare tänka på
Här är några rekommendationer baserade på aktuell forskning och lag:
- Välj avelsdjur med omsorg – testa sökbara genetiska sjukdomar, ledproblem, hjärt- och ögonhälsa etcetera
- Överväg hälsoprogram – engagera dig i de program som finns inom respektive ras för att minska risker.
- Undvik extrema egenskaper – storlek, platt ansikte (brachycefali), vinge eller kroksvans som kan medföra hälsoproblem.
- Säkerställ god mental hälsa – kattens temperament och beteende är också viktigt; aggressivitet eller extrem rädsla bör inte ärvas.
- Följ regelverket strikt – se till att lagar och föreskrifter följs (ålder, licens, tillstånd etcetera).
- Var transparent och informerad – god kommunikation med köpare/potentiella kattägare om hälsa, risker och förväntningar.
Slutsats
Avel med katter kan bidra till att bevara raser, och för många innebär det stolthet och glädje. Men det är ett ansvar som kräver vetenskaplig kunskap, varsamhet och laglydnad. Lagar och hälsoprogram har stor betydelse, men måste kombineras med medvetna val från uppfödare och kattägare för att kattens välfärd inte ska bli lidande.
Källor
- Jordbruksverkets regler för avel med katter. Jordbruksverket
- SVERAKs hälsoprogram för raskatter. sverak.se
- Dom för olaglig avel med Scottish Fold och Perser. Svensk Veterinärstidning
- Diskussion och kritik kring avelsprogram för svensk bondkatt. Svensk Veterinärstidning