‍Det börjar långt innan någon valp tar sitt första andetag.

Det börjar med en längtan.
Med noggrann planering, med kartor som sträcker sig över landsgränser, med blodprov som visar rätt ögonblick. En tik, en hane, två linjer som ska mötas vid precis rätt tidpunkt.

Jag minns resan till Polen. Två dagar innan. Allt var förberett. Vaccinationer, pass, timing. Men när vi väl stod där spelade inget av det någon roll. Då handlade allt om mötet.

På neutral mark.
Ingen stress.
Bara nyfikenhet.

De fick tid. Att nosa, att röra sig runt varandra, att själva bestämma. Och när det väl hände, var det som att naturen tog över helt.Vi människor klev åt sidan. Som vi alltid bör.

Vi parade två gånger. Med ett dygns mellanrum. Sen åkte vi hem.

Och så började väntan.

Det är något särskilt med de första tecknen.

Så subtila att man nästan missar dem om man inte vet vad man letar efter. Imola blev lugnare. Lite mer eftertänksam. Hon åt bättre. Och så spenarna, som långsamt skiftade i rosa.

Efter tre veckor gjorde vi ultraljud.
Jag visste vad jag letade efter, men ändå håller man andan varje gång.

Där var de. Små liv. Fladdrande hjärtslag.

Men hur många? Det är alltid en gissning.

Dräktigheten förändrar allt.

Energin går någon annanstans. Inåt. Till något som växer. Jag såg hur Imola började tappa lite hull, trots att hon åt. Då vet man att det är dags att justera.

Valpfoder. Mer energi. Rätt balans.

De sista veckorna är alltid avgörande. Man finjusterar. Känner. Ser. Anpassar.

Man försöker ligga steget före naturen.

Men när det väl är dags… då är det naturen som leder.

Den natten glömmer jag aldrig.

Det började stilla. Imola blev orolig. Hon bäddade, krafsade, gick runt. Jag såg det direkt. Det där skiftet.

Nu är det på gång.

Första valpen var stor. Jag fick hjälpa till. Samma sak med nummer två. En timme mellan dem. Lite längre än man vill, men fortfarande inom ramarna.

Sen släppte det.

Rytmen kom. Liv efter liv. Små, varma kroppar som plötsligt fanns där, där det tidigare bara varit en känsla.

Efter sju och åtta kom en paus. Tre timmar. Det är i de stunderna man verkligen prövas. Väntar. Lyssnar. Litar på sin erfarenhet.

Och så, till slut, de sista två.

När allt var klart låg de där.
Nio små liv.

Sex tikar. Tre hanar.

Och Imola, helt stilla, mitt i allt. Som om hon alltid gjort detta.

De första dagarna är som en egen värld.

Valparna ser inte. Hör inte. De bara finns. Kryper, diar, sover. Om och om igen. Imola lämnar dem knappt. Hon tvättar dem, stimulerar dem, håller ihop allt.

Det är ett konstant flöde av liv.

Jag väger dem varje dag. Känner igenom dem. Håller extra koll på de minsta. De större hittar alltid rätt först. De bästa spenarna. Det gäller att hjälpa till så att alla får sin plats.

Efter två veckor öppnas ögonen.
Försiktigt. Som om världen sipprar in.

Några dagar senare kommer hörseln.

Vid tre veckor börjar nästa steg.

Små smakportioner. Rå köttfärs. Äggula. Första mötet med något annat än mjölk. Det är kladdigt, trevande och helt fantastiskt.

Snart därefter introduceras uppblött valpfoder.

Och plötsligt är de inte bara valpar längre.
De börjar bli individer. Nu är de 4 veckor gamla och alla är döpta efter mousserande viner för sin sprudlande vitalitet;).

Fakta om parning, dräktighet och valpning

Parning

• Sker vid optimal tidpunkt baserat på blodprov
• Ofta två parningar med cirka ett dygns mellanrum
• Neutral plats minskar stress och ökar naturligt beteende

Dräktighet

• Cirka 63 dagar från ägglossning
• Ultraljud kan göras från dag 21
• Ökat energibehov, ofta behov av valpfoder

Tecken pådräktighet

• Ökad aptit
• Lugnare beteende
• Förändrade spenar

Valpning

• Sker i tre stadier: förvärkar, utdrivning, efterbörd
• Tiden mellan valpar varierar, pauser kan förekomma

Valparnas utveckling

• Föds blinda och döva
• Öppnar ögonen vid cirka 2 veckor
• Hörsel utvecklas vid 2 till 3 veckor

Utfodring

• Fast föda introduceras vid cirka 3 veckor
• Börjar med lättsmält mat och går över till uppblött valpfoder

Avmaskning

• Vanligtvis vid 2, 4, 6 och 8 veckor
• Smitta kan ske via både livmoder och mjölk

Vill du lära dig mer om avel, dräktighet och uppfödning kan du ta del av Petsons föreläsningar på Youtube, där våra veterinärer delar med sig av kunskap, erfarenheter och konkreta råd för dig som vill ge din hund och valpar bästa möjliga start i livet.

För i just den här fasen handlar det inte bara om att göra rätt i stunden. Det handlar om att vara förberedd. Med rätt kunskap, rätt foder och rätt stöd längs vägen. Och inte minst, en försäkring som ger dig trygghet att fatta de beslut som behövs när något oväntat händer.

Det är så vi ser vår roll på Petson.
Som din näst bästa vän.